Direktlänk till inlägg 14 december 2007
56
De är över. Aldrigaldrigaldrig mer.
Ääh,bäst jag tar de här från början kanske..
Igår hände de som jag övertalat mig själv att det inte fick hända, jag bröt ihop.
Jag bröt ihop totalt.
Det kändes som om marken bara öppnade upp sig och jag föll ner där, dränkt i mina egna tårar som inte ville sluta rinna från mina rödsprängda ögon.
Det slutade inte.
Men trots allt så är de där ändå inte från början.
Det började med att jag och evelina hade luciavaka hemma hos mig. Vi hade skittrevligt och mysigt, det var verkligen sååå härligt. Jag kände att liksom, fan, jag lever.
Vi såg film, baka pepparkakor (vissa finare än andras *-)), glöggade, drack julmust och ännu mer film.
Men sanningens ord ska väl alltid fram har jag lärt mig så, helt ärligt, vi somnade ett par timmar.
Yepp. Dock inte allt för länge utan blev en natt med cirka 2-3 timmars sömn.
Dagen efter hade jag den där jävla praktiken, jag ryser bara av att höra ordet praktik.
Det var så här, jag gruvade mig och klumpen i magen växte och växte när jag kom in genom dörren dit, efter att ha stått på kallagret i min ensamhet halvt som halvt dränkt i tårar så kommer äntligen evelina och frågar efter mig och säger att jag faktiskt har lunch, vi går och äter lunch tillsammans och efter lunchen så drar hon med mig till skolan, till vår lärare där hon säger att jag inte klarar av att ha de så mer för att jag mår dåligt, både psykiskt och fysiskt utav de.
Vilket dock var sant men..ja..
Jag trodde inte jag var så svag.
Jag är så jävla svag.
Jag klarar ju för fan ingenting..jävla meningslös nolla är vad jag är, ett jävla offer.
Evelina pratade iaf med min lärare om min praktikplats då och att de faktiskt var ett rent helvete, rent ut sagt. Och sen fick jag prata med nina (läraren) också, jag berättade att de var så och jag brast ut i tårar i personalrummet, där stod jag och lipa. Det var då jag kände hur marken liksom öppnade sig under mig och jag föll ner, ner, ner. Men som tur var fanns evelina där och en FAKTISKT skitbra lärare som..på något sätt kastade ner ett rep till mig där jag låg under marken. Ett rep att dra mig upp och hålla mig kvar där uppe.
Det var ju dock inte bara pga praktiken jag stod och lipa utan mycket annat skit som trängde sig ut i dom tårarna också, jag har en rätt så dålig period just nu bara.
Allt är inte så enkelt som på film, även fast man ibland önskar att allt bara var på film, bara trycka på en knapp, och allt stängs av och blir svart. Kolsvart.
Men nu är tyvärr inte livet som en film, även fast de varit enkelt så.
Det är irl, in real life, reality, verklighet, in fact.
Som tur är så är j min lärare bra så de tog inte längre än 15 minuter och allt var löst. Hon sa att jag inte behöver gå tillbaka dit och att ja ginte ens behöver ringa och säga de för de skulle hon göra, och att de bara är dom som är idioter som behandlar mig som om jag vore något som katten släpat in, alltså med tanke på att dom faktiskt inte behandlade ens de andra praktikanterna så.
Vissa uppgifter dom gav hade jag bara lust att skita i allt och säga att jag faktiskt bara är en människa, vad mer kan jag göra?
Men jag är inte den som klarar av att visa mig svag förrän jag ligger där och bara vill bort från allt.
Sån är jag, och kommer nog alltid att vara.
Men iaf så var de ju då vad jag skulle få göra nu, sista veckan som egentligen är kvar av min praktik..och allt löste sig helt fucking underbart eftersom jag får sitta här på skolan och ta igen skolarbete som jag msisat när jag ja..har så mycke frånvaro, har fått csnvarning..men iaf..så får jag ta igen de, och jag slipper göra de på jullovet.
Underbart.
Jag älskar min nya skola, de gör jag verkligen!
Att man kan kombinera intressen och skola i samma, trodde jag aldrig.
Kanske så man ska känna, är de det som faktiskt är en skola?
Jag vet inte.
Nina tog med mig och evelina följde med, ner i rummet brevid kuratorn där de är tyst och de finns en telefon så skulle nina springa runt halva sverige och leta telenummer dit, jag satt fortfarande och storbölade.
De var då, i de läget jag fick känna den känslan.
Känslan av vänskap.
”Det här, de här är vänskap”
Att hon stod där med mig, höll om mig och de små orden ”jag stannar här, jag går ingenstans..du behöver inte gå tillbaka dit, aldrigaldrig mer tess..de är okej..” de orden, de behövdes.
Det var de orden som fick mig att orka den dagen också, orka att leva.
Å nu sitter jag här i skolan och har inga direkt bestämda tider eller så utan ja, de är ju för mitt eget bästa men ajg börjar iaf varje dag. Men de är ju sita veckan nu och måndag ska vi bara ha julavslutning så blir ju soft sen försvinner torsdagen för jag ska till tandläkaren tydligen sen onsdag har vi apu-samling och då brukar vi sluta efter lunch så ja, de är nog lugnt..
Frågan är bara när jag har lunch idag? Hjälp.
Jag är hungrig.
Jaja, hejdå, hoppas ni har de bättre än jag har de just nu.
Puss.
Hur häftigt och hur värt vore inte ett toaletträningsset - till din katt? Hur värt är de inte att slippa ta bort nå mer kiss och bajs från kattlådan, för endast 585 spänn? Jag är sjukt redo att slå till på en sådan. Speciellt eftersom jag har t...
Hos AktiebolagNu kan man just nu få en gratis biobiljett! Allt man behöver göra är att skriva ett inlägg i sin blogg med orden köpa aktiebolag, så skickar de biljetten inom kort! Hurra! ...
Nu sitter jag här i brist på annat så tänkte jag göra en liten uppdatering (de där med i brist på annat var en lögn). Veckorna har gått på som vanligt, skola, helg, kompisar. Ja ni vet, precis som vanligt.Jag har mina vardagliga promenader med katte...
Gosch, nu har ajg så här mycke att skriva igen. Anyway, kan ta veckan som varit. Kan sammanfatta den i ett ord "Oooulf" ;) Söndag: Hämtade Kara från flygplatsen, min tyska utbytesstudent. Vi hade en kul dag och kom redan första dagen jävligt när...
Har ni nångång kännt hur patetiskt allt kan kännas? Jag lever ett patetiskt liv, dag efter dag går. Men inget skiljer dom åt. Visserligen kan de skilja sig mellan vardag- och helgdagar. Vardagarna börjar alltid med att min äckliga klocka ringer run...
